Tal av kommendören för försvarsmakten vid öppnandet av 216:e riksomfattande försvarskursen
Herr försvarsminister,
ärade deltagare i 216:e försvarskursen,
mina damer och herrar!
Jag önskar er hjärtligt välkomna till den riksomfattande försvarskursen. Ni har fattat ett klokt och långtgående beslut, när ni har röjt rum i era kalendrar för att kunna ägna er åt att utveckla Finlands övergripande säkerhet under de här veckorna. Såsom ni kommer att lära er genom konkreta exempel under kursen, kan ingen ensam eller någon organisation ensam garantera vårt lands förmåga att uthärda kriser. Endast genom smidigt samarbete kan vi lyckas trygga det som är allra viktigast för oss finländare.
Ärade åhörare!
Inom försvarsmakten är arbets- och tjänstgöringssäkerhet grunden för individens funktions- och handlingsförmåga och välmående. Målsättningen är noll olyckor samt en öppen anmälningskultur där man tar egna initiativ. Det väsentliga är att vara förutseende. Att sprida information om tillbud, riskförhållanden och andra faktorer som förorsakar fara möjliggör ett förutseende ledarskap. Tillbudsdatabasen har varit i användning inom försvarsmakten redan över tio år. Databasen ändras i fortsättningen till ett datasystem, som förutom datainsamling stöder bland annat planering av evenemang och riskhantering.
Utgångspunkten för arbets- och tjänstgöringssäkerhetskulturen är att ledningen förbinder sig och att personalen har rätt attityd. Då man skapar kunnande, kompetens och yrkesskicklighet är tjänstgöringssäkerheten en viktig del både när det gäller grundutbildning och lärande i arbetet. Den eftersträvade arbets- och tjänstgöringssäkerhetskulturen utgår ifrån att varje anställd och värnpliktig är förpliktigad till målsättningarna för arbets- och tjänstgöringssäkerhetsverksamheten. Arbets- och tjänstgöringssäkerhetsexperterna stöder förmännen och de anställda samt värnpliktiga i uppgifter som hör till området.
Ledandet av försvarsmaktens arbets- och tjänstgöringssäkerhetsverksamhet i praktiken grundar sig på de risker som förekommer i arbetet och tjänstgöringen och hanteringen av dem. Bedömningen och hanteringen av risker är i dag en del av allt planeringsarbete såväl under normala förhållanden som vid reglering av beredskapen. Vi satsar mycket på detta under övningar och på skjutläger. Enligt Statskontorets statistik har olycksfrekvensen bland försvarsmaktens personal minskat med ungefär 7 % på fem år. Även antalet olyckor bland beväringar uppvisar en svag nedgång.
Säkerhetsföreskrifter används under normala förhållanden som föreskrifter om säkerheten inom försvarsmaktens militära utbildning och vid övningar. Deras syfte är att föreskriva om säkerhetsarrangemang för militär verksamhet som innebär större risker och faror än normalt. I säkerhetsföreskrifterna bestäms de ansvar, uppgifter, gräns- eller normvärden och koncept med vilka säkerheten under den militära utbildningen möjliggörs och samtidigt tryggas.
Vi har emellertid ännu inte uppnått vårt mål. Trots allt det som jag nyss nämnt skedde den 16 december på kvällen vid en stridsskjutning för officerselever vid Sjökrigsskolan en olycka som ledde till att en beväring dog. Den omedelbara akutvården och krishjälpen till de närvarande sköttes föredömligt. Polisen och Centralen för undersökning av olyckor inledde snabbt en extern utredning av olyckan, även om vi torde få vänta på att den slutgiltiga utredningsrapporten blir klar ända till början av sommaren. Sorgen över att en ung man omkommit går emellertid aldrig över.
Genom temporära säkerhetsföreskrifter har vi förbjudit genomförandet av motsvarande skjutningar tillsvidare, tills vi exakt vet vad som hände vid skjutningen. Vi har också inlett ett mer omfattande utredningsarbete, som syftar till att under vårens lopp analysera genomförandet av de mest riskfyllda övningarna och skjutningarna med skarp ammunition. Vi granskar inte enbart säkerhetsföreskrifter. Till exempel de nuvarande simulatorutrustningarna för krigsmän vilka som bäst håller på att anskaffas kan vara ett bra alternativ som till och med kan förbättra kvaliteten på och effekten av lägesmässig övning med mindre risk.
Bästa åhörare!
Enligt regeringsprogrammet uppgörs en utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse i Finland, och i samband med beredningen av den bedöms verkningarna av ett eventuellt Natomedlemskap för Finland. Dessutom uppgörs en separat försvarsredogörelse, där man fastställer de försvarspolitiska riktlinjerna för upprätthållande, utveckling och användning av försvarsförmågan. Detta håller vi inom försvarsmakten som bäst på att förbereda oss för.
Som grund för det arbete vi har framför oss är det bra att bilda sig en uppfattning om vad den här finländska säkerhetsmodellen egentligen är. En modell som ännu för några år sedan ansågs gammalmodig ute i världen. Är det kanske en slump eller framsynthet som återförs till historiens kretslopp; vårt koncept för övergripande säkerhet som varit i bruk redan i årtionden och som utvecklats med tiden visar sig nu vara en fungerande strategi med tanke på nuvarande hybridhot.
Som referensram för den finländska modellen fungerar angreppssättet med en övergripande säkerhet som genomsyrar alla samhällsstrukturer och -aktörer. Det väsentliga här torde vara att vi inte har nöjt oss med att bläddra papper, utan att det med tiden har uppstått en genuin tradition av att göra något tillsammans. Teorin har blivit praktik, som förstås också har utvecklats under årtiondenas lopp.
Först talade man om totalförsvar. Då var det militära försvaret i centrum, och verksamheten i det övriga samhället styrdes för att stöda denna beredskap. I dag står den övergripande säkerheten i centrum, och det militära försvaret är ett delområde i en helhet som består av många aktörer. Säkerhetskommittén, som omfattar flera olika förvaltningsområden, ser till att vi inte i något skede glömmer bort betydelsen av beredskap och samarbete. Och så klart, vår försvarskursverksamhet är redan en institution inom det här området.
Med tanke på ledandet är en gemensam och uppdaterad lägesbild ett mycket viktigt verktyg. I det här avseendet har vi ännu mycket att göra, i synnerhet när det gäller möjliggörandet av framförhållning. Som ett exempel på något som skett nyligen nämner jag Rysslands agerande på Krim och i Ukraina, som kom som en överraskning för väst. När vi bedömer situationen i efterhand, kan vi dock identifiera ett klart utvecklingsförlopp och även egentliga fingervisningar i den här riktningen.
Grundvalen i den finländska modellens militära prestationsförmåga är allmän värnplikt. Genom den får försvarsmakten till sitt förfogande den potential som en manlig årsklass och frivilliga kvinnor medför. Av denna potential produceras genom urvalssystemet och en högklassig utbildning huvuddelen av de krigstida trupperna. Undersökningar visar att även rekryteringen till de militära yrkena bygger på erfarenheter från beväringstiden. De för beredskapen och kunnandet mest kritiska trupperna byggs upp av professionella bland personalen. Vårt system är kostnadseffektivt och möjliggör en utveckling av prestationsförmågorna både hos den hårdaste spetsen och hos den breda reserven. Systemet har också ett mångdimensionellt samband med medborgarnas försvarsvilja, som ett trovärdigt försvar absolut behöver.
Även för försvarsmaterielens del kan vi tala om en speciell finländsk modell. Materielanskaffningarna grundar sig i dag inte på slumpen eller gynnsamma möjligheter, utan på en noggrann operationsanalys i kombination med kostnadseffektivitet. Alla försvarsgrenar har prestationsförmågor som utgår från den bästa tillgängliga materielen eller teknologin. En betydande del av de här anskaffningarna har kommit från USA. Vi är till exempel vad gäller vapensystem inom luftförsvaret bland de få och noga utvalda länder som har blivit beviljade en så kallad release eller köptillstånd.
Även vår omfattande reserv behöver en trovärdig utrustning. Vi har på sistone lyckats utnyttja marknaden för begagnad krigsmateriel. I den finländska modellen sker det så att vi till ett relativt förmånligt pris skaffar ett vapensystem, som vi sedan här i hemlandet moderniserar så att det motsvarar det moderna stridsfältets krav. Moderniseringen kan vara till exempel förbättrande av eldkontrollsystemet på ett pansarfordon som till sin rörlighet och sitt skydd är bra och anskaffning av intelligent ammunition.
Styrningen av materielprojekt är en del av utvecklingen av trupproduktionen. Truppens viktigaste vapensystem har alltid sin egen livscykel, som bör beaktas vid produktionen av krigstida trupper. Projekten är ofta tidsmässigt långa och livscyklerna ännu längre. Därför sträcker sig tidsrymden för försvarsmaktens strategiska planering för närvarande redan till 2030-talet. Av samma orsak vore det en synnerligen stor utmaning, om försvarsmaktens uppgifter eller resurser skulle regleras alltför kraftigt på årsnivå. Praxisen med redogörelser är ett utmärkt verktyg som stöd för ett långsiktigt ledande och utvecklande, ifall man även förbinder sig till redogörelsens resultat.
De kommande strategiska prestationsförmågeprojekten, det vill säga marinens Flottilj 2020 och flygvapnets ersättande av jaktplansmaterielen, sträcker sig över flera regeringsperioder. För att säkerställa en långsiktig planering av prestationsförmågan behövs styrning av regeringen i redogörelserna. I de tidigare redogörelserna har man gett betydande riktlinjer som styr försvarsmaktens verksamhet och utveckling.
Försvarssamarbetets betydelse har vuxit år för år. Vi förhåller oss inom försvarsmakten till det internationella samarbetet på så sätt att vårt nationella intresse styr besluten. Utgångspunkten för vårt deltagande i verksamheten är knuten till hur mycket nytta vi kan få för det nationella försvaret. Riktlinjerna för deltagandet i internationella operationer dras upp på den politiska nivån, och då är referensramen för beslutet naturligtvis vårt lands övergripande säkerhet. Med de instanser som har valts ut för bilateralt samarbete har vi byggt upp vägkartor, med vilka vi konkretiserar målsättningarna för verksamheten och nyttan för det nationella försvaret.
I den finländska modellen är vår försvarsförmåga trovärdig i förhållande till verksamhetsförutsättningarna. Begrepp som hör ihop med trovärdighet är förvarning, beredskap och prestationsförmåga, som är nära förknippade med varandra. Om ett begreppsområde försvagas, förutsätter det att de övriga stärks för att trovärdigheten ska kunna bestå. Den här ekvationen arbetar vi med att lösa varje dag inom försvarsmakten.
Ärade åhörare!
Jag beskrev ovan hur den finländska modellen är uppbyggd och hur den fungerar ur försvarsmaktens synvinkel. Våra utgångspunkter inför framtiden är goda. Jämfört med många andra länder förbättras förutsättningarna för att lyckas även tack vare den förtroendekultur som hör till finskheten, och som underlättar och försnabbar samarbetet på alla nivåer. Förtroendet är en förutsättning även för en öppen bedömning av det existerande läget och för identifiering av utvecklingsbehoven. Den finländska modellen är inte färdig, den behöver utvecklas och justeras.
I en rättsstat finns gränserna för vad man kan göra i lagstiftningen. Inom det här området har man identifierat många behov, som vårt eget ministerium och dess arbetsgrupper som bäst energiskt förbereder. Jag är förhoppningsfull och tror att de första lagändringarna går till riksdagens behandling redan under vårsessionsperioden.
Till behoven att utveckla ledandet hör åtminstone skapandet av en lägesbild som stöder beslutsfattandet inom den övergripande säkerheten, att bygga upp krypterade och funktionssäkra ledningssamband samt en samverkansförmåga som uppnås genom intensivare gemensamma övningar. Ledandet utgör funktionellt sett kärnan i vår beredskap, och till den delen är vi aldrig tillräckligt beredda. Det är nödvändigt att ha tillräckliga och regelbundna övningar. Inom beredskapens och till exempel cyberförsvarets område har vi ännu mycket att göra.
Utgående från en omfattande internationell undersökning har man kunna påvisa att den trupproduktionsmodell som vi använder oss av och som utgår från beväringsutbildning producerar den bästa funktions- och handlingsförmågan för de krigstida trupperna. Vi håller fast vid detta, men vi utreder olika alternativ för att utnyttja vår omfattande reservs kunnande och motivation ännu bättre. Försvarsmaktens regionalbyråer har begränsade personalresurser. Ett speciellt behov är därför att utveckla informationssystemen så att informationen rör sig och våra kontakter till reserven förbättras.
Försvarsmaktsreformens slutrapport är snart klar. Med tanke på den grundläggande uppgiften har allt onödigt gallrats bort. Att finna effekten i det nuvarande systemet förutsätter en stabilisering av förhållandena och att smärre interna utvecklingsjusteringar kan göras. De resurser som har legat som grund för planeringen behövs absolut för att den kalkylmässiga nyttan ska konkretiseras i praktiken. Våra anställda har redan lärt sig att leva i en förändring, men reformer som följer på varandra skulle kunna leda till att de inte längre orkar. Den finländska säkerhetsmodellen är så värdefull att det inte lönar sig att riskera den genom vårdslöst agerande.
Ärade deltagare i den riksomfattande försvarskursen!
Jag ber att få lyckönska er till att ha blivit antagna till kursen. Ni kommer att utexamineras från den här kursen med ett bredare synsätt än tidigare och knyta nya vänskapsband. Erfarenheten är övergripande. Låt en äkta och stark kursanda byggas upp bland er. Utnyttja de här veckorna till fullo och dra nytta av det kapital som ni får i era arbetsuppgifter inom olika sektorer i samhället.
Kommendören för försvarsmakten
General Jarmo Lindberg