Suomen ulkopolitiikan asiakirja-arkisto ja kronologia
Lisää kirjanmerkki

Försvarsminister Elisabeth Rehns tal inför Försvarsakademin i Norge, i Oslo den 7.12.1992

Jag är glad över att jag har beretts tillfälle
att, på detta forum, framföra några tankar om
Finlands ställning i en värld stadd i förändring.
Finlands säkerhetspolitiska omgivning har
förändrats på ett dramatiskt sätt under de senaste
åren.

Denna utveckling har ju naturligtvis inte skett
oberoende av utvecklingen i övrigt i vår världsdel.
Sovjetunionens sönderfall har satt igång ett
händelseförlopp som har skakat de politiska och
militära strukturerna i vår världsdel. Finlands
speciella förhållande till Sovjetunionen,
förkroppsligat i VSB-pakten, har förändrats och
ersatts med det fördrag som slöts mellan Ryssland
och Finland i januari i år.Finland har en lång
tradition att vid utformande av sin utrikespolitik
alltid förhålla sig realistiskt till nya
situationer.

Målet har varit, och är oförändrat; Att bevara
vår självständighet och suvärenitet, att upprätthålla
goda förhållanden med våra grannländer och
undvika att bli indragna i eventuella konflikter.
Däremot har medlen för uppnåendet av dessa
målsättningar omformats enligt de krav som föranleds
av den nuvarande internationella situationen.
I mars ansökte Finland som känt om medlemskap i
den Europeiska Gemenskapen.

De finns idag gott om osäkerhetsmoment och
instabilitet i Europa. Ett fruktansvärt inbördeskrig
pågår i det forna Jugoslavien; Den forna
kommunismens dödsryckningar skakar Öst-Europa; inom
det forna Sovjetunionen finns enorma sociala,
ekonomiska och miljöproblem. Den så kallade gamla
världen håller som bäst på att anpassa sig till
den nya verkligheten, en process vars slutresultat
inte i dag kan förutsägas.

I många avseenden påminner Finlands geopolitiska
situation i dag om den vi upplevde omedelbart
efter det första världskriget. De baltiska
staterna är självständiga, vårt östra grannland har
enorma problem, och Finland är än en gång
skiljelinjen mellan det välmående Väst-Europa och ett
rasar och den ryska gränsbevakningen sköter sina
uppgifter på ett effektivt sätt.
Oaktat detta har de ryska trupperna i närheten av
den finska gränsen kontinuerligt ökat i antal.
Detta är ett reslutat av det ryska återtåget från
de länder som tillhörde den forna Warschawapakten
och från de Baltiska länderna. Även kvalitativt
har trupperna förändrat karaktär: till exempel, i
stort sett alla stridsvagnar inom Leningrads
militärdistrikt är av den nyaste modellen, T-80.
Dessutom har ytterligare en del utrustning, såsom
attackflygplan och stridshelikoptrar, placerats i
området.

De ryska trupperna utgör inte, enligt vår mening,
något direkt hot mot Finland. Det är ju trots
detta fullt klart att Finland inte önskar se en
sådan koncentration av militär potential i
närheten av sina gränser. Från ryskt håll har man
försäkrat att trupperna är i området endast
tillfälligt. Vi har påbörjat informationsutbyte
mellan våra länder gällande dessa trupper.
Trots dessa betydelsefulla förändringar i vår
omgivning utvecklar vi vårt försvar enligt
beprövade principer och på ett konservativt sätt. Vi
gör vissa förändringar i vårt militära
ledningssystem, men omstrukturerar det inte radikalt. En
diskussion om kvinnors deltagande i det militära
försvaret diskuteras, men inga beslut har ännu
fattats. Vi förbättrar vår flottas rörlighet och
eldkraft men förändrar inte dess defensiva karaktär.
Som känt förnyar vi även våra åldrande
stridsplan. Det är betydelsefullt att vi genomför
anskaffningen trots att vi upplever den djupaste
ekonomiska recessionen på ett halvt sekel.
Som sagt ansökte Finland om medlemskap i den
Europeiska Gemenskapen i mars detta år. Vi har nu
fått vår avi's från EG-kommissionen.
I den del av avi'n som behandlar säkerhetspolitik
kan vi vara tillfreds med, att man i Brüissel
litar på vår förmåga att självständigt sköta vårt
försvar. I utlåtandet konstaterar man nämligen,
att Finlands neutralitetspolitik kännetecknats av
en stark strävan att upprätthålla en egen
försvarsförmåga. "Finland har således utvecklat en
betydande militär förmåga", konstaterar
komissionen.

Å andra sidan ställer komissionen en del frågor.
I avi'n ställs frågan om Finland, som, som ett
beväpnat neutralt land, alltid har fast stor vikt
vid försvaret av sitt nationella territorium,
till fullo kan omfatta den utveckling som leder
mot en gemensam försvarspolitik.
Komissionen svarar dock själv på dessa frågor
genom att konstatera, att av de uttalanden som de
finska myndigheterna gett, kan man dra slutsatsen
att Finland skulle vara kapabelt att uppfylla
alla de krav som kan ställas i frågan om en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Vi har, med ett visst fog vågar jag säga, upplevt
denna text som positiv vis a vi vår ansökan och
sålunda förväntar vi oss att förhandlingarna om
medlemsskap påbörjas inkommande år.
Det är viktigt att påpeka, att Finland inte
ansökte om medlemsskap av säkerhetspolitiska skäl.
Ansökningen betingades i första hand av vår
nationella strategi; det bedömdes att det ur finsk
synpunkt kommer att vara fördelaktigare att
påverka utvecklingen i Europa inifrån Unionen, inte
genom att ställa oss utanför. Det säger sig ju
dock självt att även den säkerhetspolitiska
analysen spelade en viss roll. Det är fullt klart,
att om bedömningen hade gett vid handen att vår
säkerhetspolitiska situation i och med ett
medlemskap skulle försämras, skulle ansökningen
aldrig ha lämnats in.

Genom att ansöka om medlemskap strävar Finland
till att fullvärdigt deltaga i den europeiska
ekonomiska och politiska integrationen. Finland
accepterar alle de målsättningar som finns
inskrivna i Rom- och Maastricht-avtalen. Med andra
ord Finland är villigt att åtaga sig alla de
plikter ett medlemskap innebär.
Vi är väl medvetna om att Maastricht-avtalet
innehåller förpliktelser att deltaga i utformandet
av en gemensam försvarspolitik för Unionen,
något som i framtiden kan leda till ett gemensamt
försvar.

På den tiden då vi levde i en djupt delad värld,
upprätthöll Finland sin traditionella
neutralitetspolitik. Målet med den var att säkerställa
våra nationella intressen genom att hålla oss
utanför eventuella stormaktskonflikter. Neutraliteten
var ett viktigt utrikespolitiskt instrument,
inte ett på folkrättsliga deklarationer
baserat tillstånd. I dessa nya förhållanden har
Finlands neutralitet begränsats till det som
tidigare utgjorde dess kärna: Alliansfrihet och
ett trovärdigt nationellt försvar. I det tillstånd
av förändring Europa för närvarande befinner
sig, tjänar ett självständigt försvar fortfarande
Finlands säkerhetsintressen.

Hur står det då till med Finlands relationer till
dess stora östra grannland Ryssland?
Det faktum att Finland troligen kommer att ansluta
sig till den Europeiska Unionen gör att Unionen
och Ryssland kommer att ha en lång gemensam
gräns. Det är fullt klart att det ligger i vårt
gemensamma intresse att understöda reformer och
främja stabilitet i Ryssland. Vi har koncentrerat
våra strävanden till våra närområden - St.Petersburg-
och Murmansk-områdena, Karelen samt de
Baltiska länderna. Som ett litet land är ju dock
våra möjligheter begränsade. Det är av största
vikt att internationella resurser av betydelse
satsas på återuppbyggandet av dessa områden.
Låt mig bara ge ett exempel: I mars detta år fick
vi en påminnelse om en av de farligaste potentiella
säkerhetsriskerna i närheten av vår östgräns
i form av en olycka vid kärnkraftverket i
Sosnovyi Bor i St.Petersburg-området. Flere
områden i den forna Sovjetunionen håller på att
utvecklas till ekologiska faro-zoner, med alla de
katastrofala konsekvenser detta kan ha för
befolkningen i såväl dessa som närliggande och även
fjärran områden. En av våra viktigaste uppgifter
borde vara att hjälpa de forna sovjetrepublikerna
att städa upp sin natur och främja säkerheten i
sina kärnkraftverk.

Man kan fråga sig om det idag har någon betydelse,
att analysera säkerhetsfrågor ur geopolitisk
synpunkt, som jag helt kort har gjort? Det är
fullt klart att geopolitik inte spelar någon
större roll i förhållandena mellan, låt oss säga,
England och Tyskland, eller USA och Japan. Andra
frågor, såsom stabila valutor och de Europeiska
institutionernas roll i framtiden, spelar en
betydligt större roll.

Eftersom Finland är beläget där det är och eftersom
det inte finns så mycket att göra åt det,
förefaller vi att vara mera "geopolitiska" än de
övriga Väst-Europeiska demokratierna:
Ett citat av Bismarck beskriver träffande vårt
sätt att se på vår säkerhetspolitiska omgivning:
"Ryssland är aldrig så starkt - eller så svagt -
Öst-Europa med stora ekonomiska och sociala
problem.

För tillfället är de militärpolitiska faktorerna
inte avgjörande för utvecklingen i Nord-Europa.
Icke-militära frågor och hot är mera betydelsefulla
för utvecklingen i Östersjöområdet än frågor
gällande militär närvaro och sammansättningen
av de militära styrkorna i området. Den allmänna
osäkerheten i området är, detta till trots, dock
så betydelsefull att en militärpolitisk analys
inte kan sägas vara ointressant.
Ur militärpolitisk synpunkt finns det två
tyngdpunktsområden i Finlands närområden: Östersjön
och Murmansk-Kola området. Desa områden skiljer
sig till sin karaktär markant från varandra.
Norr om finska Lappland har inga större förändringar
skett. Ryssland har sin mest betydelsefulla
bas för strategiska kärnvapen i området.
NATO upprätthåller sin närvaro i Nord-Atlanten
och sina åtaganden att försvara medlemslandet
Norge.

I Östersjöområdet har det mesta förändrats. Den
ryska flottan måste draga sig tillbaka från de
Baltiska länderna. I framtiden måste den operera
från St. Petersburg och Kaliningrad. Det ryska
luftförsvaret och varningssystemen håller på att
omlokaliseras till området öster om de baltiska
länderna. De baltiska länderna har tillsvidare
inte möjligheter att kontrollera sitt luftrum
eller territorialvatten. De ryska truppernas
reträtt från baltikum har under den senaste tiden
inte framskridit med önskad hastighet.
Som ett resultat av dessa händelser har
tyngdpunkten i Östersjöområdet förskjutits från de
Danska sundena mot de norra delarna, till trakterna
av Finska Vikens mynning.
Militärpersoner i ledande ställning i en del av
de nordiska länderna har, i olika former, tagit
upp frågan om ett närmare internordiskt militärt
samarbete. Saken är enligt min mening inte aktuell
idag, men eftersom vi inte vet hur vår
värld ser ut ens i slutet av detta årtionde, bör
vi inte utesluta heller denna möjlighet.
Situationen vid den rysk-finska gränsen diskuteras
ofta i massmedierna. Till all lycka, speciellt
för Finland, är detta område ett av de
allra lugnaste i hela Ryssland. Inga inbördeskrig
som det verkar.

Lisää kirjanmerkki