Suomen ulkopolitiikan asiakirja-arkisto ja kronologia
Lisää kirjanmerkki

Elisabeth Rehn 10.10.1992 i Vasa Svenska kvinnoförbundets jubileumsfest

VISST SKALL VI VARA MED

De senaste åren har världen ruskats om ordentligt.
De mest stabila fundamenten och de mest självklara
vanorna och tankemönstrena har rubbats. Vi lever
mitt i en ombanande brytningstid både internationellt
och på hemmaplan. Berlin-murens fall satte
bildligt talat igång en lavin, som kommer att innebära
förändringar för oss alla, och som kommer att
förändra oss alla. Frågan är bara hur?
Nu testas ledarskapet. De snabba och kraftiga
förrändringarna i hela samhället förutsätter en flexibel
och kreativ ledningskultur. Den organisation
som vill leva också i morgon måste kunna utveckla
nya strategier och ställa nya mål. Den som i huvudsak
går in för att slå vakt om gamla och trygga
rutiner, kommer plötsligt att märka att de står på
en perrong, som tåget lämnade för länge sedan.

När det sker förändringar i de internationella
förhållandena och i vårt eget samhälle, påverkar
det, eller borde det åtminstone påverka, ledarskapet.
Den kraftigaste bromsen är våra egna attityder.
Av känslomässiga skäl förändras de alltid, och
hos alla mänskor, långsammare än kunskapen. Här
ligger oftast tuvan på det finländska ledarskapets
väg. Vi är för sävliga. Våra attityder säger nej,
när förnuftets röstsäger ja.

För att ha en chans att hänga med i utvecklingen,
bör vi fördjupa oss i dagens ledningskultur. Det
här blir speciellt viktigt nu när vi skall ut och
hävda oss på en jättestor europeisk marknad. Som
ett litet land är vi beroende av ett ledarskap, som
verkligen kan utnyttja samhällets alla kraftresurser.
Vi har inte till vårt förfogande ett stort
lands ekonomiska och strategiska fördelar. Samma
sanning gäller i mindre skala de enskilda företagen
och organisationerna.

Vad skall man då göra, för att skapa en ledningsomgivning,
som kan möta tidens och framtidens krav?
Att bara klaga eller uppgivet konstatera problemen,
löser dem inte. Vad är alltså ledning och hur skall
en god ledare vara beskaffad? Det finns inga självklara
svar på de här frågorna. Enklast är det kanske
att säga, att leda är att få organisationen att
fungera, att nå resultat. Endel har beskrivit det
så, att en god ledare är de underställdas första
hjälpreda.

En ledare bör dela med sig av kunskap, färdigheter
och visioner. Han bör också delegera konkret
beslutsrätt. Ledandets kärnord kunde komprimeras i
orden: göra resultat och sköta mänskor.
Rubliken för mitt anförande är "Visst skall vi vara
med". Och visst skall vi kvinnor vara med och bära
vårt ansvar för ledarskapet. Hur ser då ledarskapet
ut ur kvinnosynvinkel? Varför har vi så få kvinnor
på ledande poster? Vi kvinnor måste gå till oss
själva. Vi måste vara modigare, tro på oss själva
och aktivt söka oss till ledaruppdrag. Ingen bör
inbilla sig att vi får någonting i livet bara för
att vi är kvinnor. Det ligger tvärtom någonting i
att kvinnor måste vara bättre än männen för att slå
sig fram.

Det att det finns proportionellt färre kvinnor än
män i ledande positioner, kan inte förklaras i
brister i utbildningsmöjligheterna. Orsakerna skall
sökas på annat håll. Vårt skolsystem ger alla
oberoende av kön ett jämställd utgångsläge, att skaffa
de kunskaper och färdigheter som ledarskapet
förutsätter.

Lösningen av många problem skulle underlättas om
den ofta breda kunskap och erfarenhet som kvinnorna
står för bättre skulle användas. Kvinnorna tillför
ofta arbetsgemenskapen värdefulla mjukare värden.
De kan hantera känslor och attityder bättre än männen.
En fräsch förebild för många kvinnor, också för mig,
är Liisa Joronen, vd på städfirman SOL: Hon har
genom att svänga upp och ner på alla invanda
begrepp och arbetsrutiner lyckats leda sitt företag
till en obestridlig framgång. Företaget har en klar
filosofi; det skall vara roligt att jobba.
I hennes företag ifrågasätts allt. Ingen har
ett eget arbetsbord, allra minst ett eget rum, inte
ens vd. Var och en har sina personliga papper i en röd
kasse. Inga tjänsteandar, som telefonväxelskötare och
sekreterare finns. Ingen skall sköta rutinjobb.
En långt driven kontorsteknik med bl.a. bärbara
mikron eliminerar den fysiska bundenheten till arbetsplatsen.
Själv säger Liisa Joronen, att arbetstiderna
är en kvarleva från förr, ett alldeles onöddigt
irritationsmoment. Hon utgår från att det inte
finns lata mänskor. Förnuftiga mänskor behöver inte
förmän som flåsar dem i nacken för att få jobbet gjort.
Ledningens uppgift är att frigöra den otroliga
mängd kreativitet som finns hos personalen.

Liisa Joronen är inte den enda kvinna som varit
vägvisare för ett modernt och resultatrikt ledarskap.
Hon härvid sin sida en växande skara medsystrar,
som fördomsfritt har kastat gammal manlig
barlast överbord, och visat på nya vägar för
ledarskapet .
Samarbete är a och o i en modern ledningskultur.
Och det är ett vardagligt samarbet som måste fungera
också i praktiken, inte bara i festtal. Att
fungera tillsammans med medmänskor är förutsättningen
för att lyckas och nå uppställda mål. Fungerande
mänskorelationer på en arbetsplats och i en
organisation är förutsättningen för framgång. Här
skall vi kvinnor vara med. Min bestämda uppfattning
är att hela samhället har att vinna på ett större
kvinnligt inslag i ledarskapet.

Lisää kirjanmerkki