Suomen ulkopolitiikan asiakirja-arkisto ja kronologia
Lisää kirjanmerkki

Försvarsminister Elisabeth Rehns tal till Ungdomens Nordiska Råd i Helsingfors 2.3.1992 klo 14.00

EUROPAS SÄKERHET I FRAMTIDEN

Bästa Nordiska gäster! Mina Damer och Herrar!

Ungdomens Nordiska Råd, Helsingfors 2.3.1992

Kära nordiska systrar och bröder!

Det är för mig en stor glädje att få se nordiska
ungdomar här i Helsingfors, särskilt då temat
för detta seminarium, "Nordiskt säkerhetspolitiskt
samarbete", står mig personligen mycket nära.
Även om utgångspunkten för Finland fortfarande
är en militär alliansfrihet, är jag övertygad om att
det säkerhetspolitiska samarbetet mellan de nordiska
länderna bör förstärkas.

Jag har beretts tillfälle att granska Europas
säkerhet i framtiden. Jag skulle vilja börja
genom att berätta en liten anekdot, med anknytning
till ämnet. Då den kände, finske historikern,
Osmo Jussila, frågades i en TV-intervju,
hur han ser på framtiden i Sovjetunionen, svarade
han att framtiden kan han inte säga nånting om,
det är ju tillräckligt svårt att förutspå det
förflutna. Jag instämmer i professorns uppfattning,
men försöker ändå dra några riktlinjer för
säkerhetstrender i Europa.

Enligt min mening kan man obestridligt framhålla
att en rad händelser, som ökat den militära
instabiliteten i Europa, anslutits till de radikala
förändringar som skett i vår världsdel under de
gångna åren. Faktum är, sedan länge, att väpnade
styrkor används i det historiska Europas kärna,
inom det forna Jugoslavien. I det forna
Sovjetunionen både hotar man med användning av
militära styrkor och använder man militärt våld. En
eventuell spridning av kärnvapen- och robotteknologin
har medfört ett allvarligt orosmoment för
hela den internationella gemenskapen.
Om man av alla potentiella säkerhetshot - som
det i dag tycks finnas mer än nog av - borde skilja
tre, som mest påverkar utvecklingen av
säkerheten i Europa, skulle jag välja följande:
för det första upplösningen av det forna Sovjetunionen
med alla därtillhörande följdverkningar;
för det andra nationalitetsproblemet eller närmare
sagt: en konflikt mellan nationaliteter och
existerande statsstukturer samt för det tredje
miljöhoten, både möjligheten till miljökatastrofer
och sådana långsiktstrender som klimatförändring
och ozon- förtunning inbegripna.
Då vi granskar den allmänna utvecklingen i Ryssland,
på annat håll inom OSS och även mera omfattande
i Europa, kan vi framhålla att det till
utvecklingen anknyts ett stort antal
osäkerhetsfaktorer, vilka inverkar på Europas säkerhet i
framtiden. Dessa är framför allt nationalitets
frågan, de ekologiska riskerna (eventuella
olyckor i kärnkraftverk medräknade) samt frågor
förknippade med antalet väpnade styrkor, deras
styrning och placering - likaså de problem som
särskilt anknyter till de interna strävandena
efter autonomi i Ryssland.

Från Finlands synpunkt sett måste vi dessutom
notera att Rysslands relationer till det forna
Sovjetunionens övriga delar påverkar Finlands
säkerhetsläge. Om samarbetet inom ramen för OSS
fortsätter, har Ryssland en direkt kontakt med
Europa genom Vitryssland och Ukraina. Skulle
detta samarbete inte fungera, skulle Rysslands
direkta kontakter med Central- och Västeuropa
försvåras. En sådan utvecklingsprocess skulle öka
Östersjöområdets och Finlands betydelse för
Ryssland såväl i handels- som säkerhetspolitisk
bemärkelse.

Även om en dylik utvecklingsprocess inte skulle
förverkligas, blir betydelsen av de nordliga
områdena för Ryssland inte mindre. Tvärtom. Om vi
utgår från det antagandet att Ryssland självt
kommer att organisera sitt försvar - utan en fast
förbindelse med de övriga staterna inom OSS - kan
vi till och med konstatera att den proportionella
strategiska betydelsen av basområdet på Kola-
halvön för Rysslands resterande kärnvapendeterrens
ökar.

Det vore dock fel att alltför mycket fästa
avseende vid mängden av vapenstyrkor eller
kärnspetsar. Enligt min mening är det viktigt att
poängtera alt Europas säkerhetsproblem i första
hand inte är militära. Viktigare än dessa är de
problem som anknyter till bristande ekonomisk
jämlikhet, nationalitetsfrågor, miljöhot och
eventuella migrationer.

En paradox, som hänger ihop med Europas säkerhet
i framtiden, är ju att egentliga säkerhetsproblem
- politisk instabilitet och bristande ekonomisk
jämlikhet - inte kan lösas med militära medel.
Ändå kan man inte glömma den militära
säkerhetsaspekten. Ifall dessa grundläggande problem inte
kan lösas på annat sätt, är möjligheten för
militära konflikter på olika håll i Europa obestridlig.

Vad borde man då göra? På vilket sätt kan vi göra
Europa till ett tryggare och rättvisare område?
Jag kan inte ge ett slutgiltigt svar på frågan,
men jag anser att jag kan skissera upp några
riktlinjer.

För det första är det viktigt att uppmärksamma
att det inte finns någon institution - inte KSSE,
inte NATO eller EG - som ensam kan lösa Europas
säkerhetsproblem. Det behövs samarbete mellan de
olika institutionerna och ett även med en viss
överlappning fungerande samarbetsnät mellan dessa.

För det andra är det viktigt att uppmärksamma att
säkerhet sfätet har förändrats. Vi kan inte längre
koncentrera oss enbart på det militära säkerhetstänkandet.

För det tredje är det viktigt att finna nya ramar
för det säkerhetspolitiska tänkandet.
Jag är själv intresserad av den begreppsmässiga 
("conceptual") inramning som används av vissa
forskare i internationell politik.

Enligt dem kan man inte längre tala om en homogen
säkerhet. Man måste tala om fyra olika typer av
säkerhet. Jag kallar denna modell för "en modell
av fyra C:n", allmänt använd i engelsk terminologi.

Det första C:et hänvisar till termen "collective
security". Begreppet är bekant både från
Nationernas förbund och FN. Kollektiv säkerhet
bedrivs även inom NATO. Principen är att ett
angrepp på en medlem är ett angrepp på alla
medlemmar i gemenskapen.
Det andra C: et antyder begreppet "co-operative
security". Med detta avses säkerhet som bygger på
samarbete. Det faktum att man planerat kalla
KSSE:s nya säkerhetsforum bl a för "CSCE Forum
for Co-operative Security" berättar att särskilt
betydelsen av KSSE-processen
skall ligga i främsta rummet på detta område.

Det tredje C:et hänvisar till termen "common
security". Dess syfte är att ge uttryck åt det
faktum att säkerheten av alla de europeiska staterna
och folken är beroende av de andras säkerhet.

Med andra ord: säkerhet kan inte fördelas, den är
gemensam.
Det fjärde C:et antyder begreppet "comprehensive
security". Med begreppet vill man visa att säkerhet
i dagens värld är ett täckande och omfattande
begrepp, som inbegriper bland annat respekt
för de mänskliga rättigheterna och arbetet för
miljön. Då vi talar om säkerhet i denna bemärkelse,
kan vi säga att exempelvis Europarådets
verksamhet och miljöorganisationernas aktiviteter
i högsta grad har sin del i att förstärka säkerheten.

Bästa åhörare,

Till slut vill jag precisera att ett vidgat
säkerhetsbegrepp kräver noggrannhet av oss i
språkbruket. För att undvika begreppsförvirring måste
vi ha klart för oss, när vi talar om säkerhetens
militära, och när igen om dess ekonomiska dimensioner.
Det viktigaste är dock att inse att dessa
olika säkerhetsaspekter står i fast förbindelse
med varandra. — Jag hoppas att seminariet skall
visa sig vara givande.

Lisää kirjanmerkki