Utrikesminister Paavo Väyrynens inlägg i debatten i riksdagen 14.11.1991 i anledning av regeringens utrikespolitiska redogörelse

(Inofficiell översättning)

Herr Talman

Regeringen har i sin utrikespolitiska redogörelse till riksdagen betonat betydelsen av en öppen informationsförmedling och en fruktbar utrikespolitisk debatt. I de snabbt föränderliga förhållandena behöver vi riktig information och korrekta analyser.

Den offentliga debatten betjänar dessa båda syften. Det är av största vikt att denna debatt just nu förs i riksdagen, i vårt högsta statliga organ. Den internationella politiken är inne i ett skede som mycket väl kan kallas historiskt, den gamla internationella ordningen håller på att vika och fram stiger en helt ny ordning. Skall vi lyckas i vår politik, bör vi kunna bedöma vad som är bestående i det gamla och vad som är väsentligt i det nya.

Finlands utrikespolitik har alltid kännetecknats av ett gediget stöd hos folket och majoriteten av dess valda ombud, dvs. riksdagen. I tider av förändring är det ytterst viktigt att vår fungerande växelverkan mellan regering och riksdag fortsätter och utvecklas.

Herr Talman

Under den senaste tiden har den internationella politiken utvecklats på ett för Finland positivt sätt. Regeringens redogörelse försöker beskriva denna mångdimensionella utveckling i Finlands utrikespolitiska miljö: djuptgående förändringar i olika riktningar, avveckling av konflikter och konfrontationer, intensivare samarbete. Vårt utrikespolitiska verkningsområde har utvidgats och fått nytt innehåll. Vi har goda möjligheter att främja våra nationella intressen i de föränderliga förhållandena.

Ett fortsatt stabilt läge i Nordeuropa är ett permanent mål för finsk utrikespolitik och det har ett direkt samband med vår egen säkerhet. Konstellationerna i Norden har av hävd påverkats av grannskapet till Sovjetunionen, stormakternas strategiska förhållanden och den militärpolitiska läget i Centraleuropa.

Finlands neutralitet samt saklig försvarsförmåga i anknytning till denna har visat sig vara en fungerande säkerhetspolitisk lösning. Generellt sett förbättras Finlands egen säkerhet i och med att risken för storkrig viker och nedrustningen går framåt. Utåt måste vi för vår del utstråla stabilitet och långsiktighet, inte bara genom utrikespolitiska medel utan också genom vår försvarspolitik.

Förändringarna i vår verksamhetsmiljö uppställer nya utmaningar för oss och öppnar samtidigt nya möjligheter. I detta läge bör Finland arbeta aktivt, både i fråga om att utforma sin miljö och anpassa sig till den. Med tanke på vår närmiljö är de mest aktuella frågorna i finsk utrikespolitik:

1. Att bereda nya överenskommelser med Sovjetunionen och Ryska Federationen, inbegripet samarbete med områdena i Murmansk, Karelen och S:t Petersburg.

2. Att allsidigt utveckla relationerna med övriga närområden tillsammans med Estland, Lettland och Litauen, att grundligt omorganisera det nordiska samarbetet med utgångspunkt i den s.k. Mariehamnsdeklarationen, att upprätta ett Östersjösamarbete samt samarbete på de arktiska områdena.

3. Att stärka och utveckla den europeiska arkitekturen i synnerhet via KSSE, Europarådet och FN:s ekonomiska kommission, ECE.

4. Deltagandet i den europeiska integrationen

Av tradition har utgångspunkten för våra östrelationer varit att utveckla goda grannrelationer och anpassa dem till förhållandena i Sovjetunionen i förändring och till det nya Europa.

För Finland är det synnerligen positivt att vi i gott samarbete med vår granne har kunnat slutföra förhandlingarna om den nya överenskommelsen om gott grannelag och samarbete, som ersätter vsb-fördraget med Sovjetunionen från år 1948.

Den nya överenskommelsen fyller de syften som Finland ställt upp, vilket också konstateras i redogörelsen. Överenskommelsen bekräftar våra relationers kontinuitet. Den vilar på principerna för det nya Europa. I den nya överenskommelsen stöder sig ländernas säkerhetsgarantier, i överensstämmelse med FN-stadgan och KSSE-slutakten, på förbud mot bruk av våld samt på åtaganden, som inte tillåter att det egna territoriet används för militärt angrepp mot den andra parten och enligt vilka parterna avhåller sig från att lämna bistånd vid angrepp mot den andra parten.

I fråga om gränsen mellan länderna konstateras det i överenskommelsen att Finland och Sovjetunionen bevarar gränsen som grannsämjans och samarbetets gräns och respekterar i enlighet med KSSE-slutakten dess okränkbarhet och vardera statens territoriella integritet. Rådande läge ändras sålunda inte på något sätt till följd av överenskommelsen. Som Finlands regering tidigare konstaterat har vi inga territoriella krav, men å andra sidan har parterna i enlighet med KSSE:s principer möjlighet, om de så önskar, att ändra gränserna med fredliga medel och genom förhandlingar. Det väsentliga i dag är att möjligheterna till samarbete över gränsen snabbt förbättras. Samarbetets Europa, det nya Europa, utvecklas utgående från naturliga behov, som en fredlig process.

I det praktiska samarbetet betonas nu vårt förhållande till Ryssland. Under de närmaste veckorna inleds arbetet på tre överenskommelser - en allmän överenskommelse, ett handelsavtal och ett ramavtal om samarbetet i närområdena - med Ryska Federationen. Vår förhoppning är att dessa överenskommelser skall ge fart åt handeln och samarbetet mellan Finland och Ryssland. Speciellt aktuella är frågor som gäller våra närområden. I och med att beslutanderätten decentraliseras och den regionala självbestämmanderätten ökar intar direkta kontakter mellan områden, företag, organisationer och människor en allt viktigare plats. Dessa nya samarbetsmöjligheter bör utnyttjas i full skala.

Estlands, Lettlands och Litauens självständighet återupplivar våra historiska förbindelser till Baltikum. Estland är för Finland en speciellt nära samarbetspartner. Finland försöker bidra till en positiv utveckling för länderna i Baltikum med hjälp av både bilateralt och multilateralt samarbete.

Nordiskt samarbete har denna vecka diskuterats livligt i Mariehamn. Därför nöjer jag mig här bara med att konstatera, att Finlands regering är speciellt tillfreds med att man i alla nordiska länder på samma sätt uppfattar behovet av att grundligt förnya vårt samarbete. Jag hoppas, att Mariehamnsdeklarationen inleder ett nytt utvecklingsskede för samfundet Norden. Finlands initiativ har fått god genklang, och vi kommer att fortsätta den aktiva behandlingen av frågan.

Finland har aktivt börjat främja även Östersjösamarbetet. Föremålen för samarbetet bör enligt vår åsikt inte begränsas på förhand , men tyngdpunkten kunde läggas på det ekonomiska samarbetet, utvecklande av trafiken och på det kulturella samarbetet. Östersjöns miljösamarbete bör effektiveras. För ett sådant vittomfattande samarbete kunde grundas ett Östersjöråd, såsom Finland föreslagit. Initiativ rörande samarbetet behandlas som bäst i regionens länder.

Finland strävar även till att utveckla de arktiska områdenas samarbete. I miljövårdssamarbetet mellan de arktiska länderna uppnåddes betydande framsteg när man vid ministerkonferensen i Rovaniemi senaste sommar nådde en överenskommelse om samarbetets målsättningar och verksamhetsprogram. Vi är beredda att utvidga den arktiska samverkan även till andra fredliga samarbetsområden, såsom kultur, forskningsverksamhet, utnyttjande av naturresurser och trafik. Möjligheterna för det arktiska samarbetet är i framtiden omfattande. Ett närmare samarbete förutsätter givetvis enighet mellan alla de arktiska länderna och också medverkan av dem som bor i områdena vid inriktandet av samarbetet.

Europas arkitektur omvandlas. Finland har speciellt initiativrikt deltagit i denna process. Vi anser det fortfarande vara centralt, att KSSE:s roll som ett gemensamt säkerhetssystem för kontinenten förstärks. Inom dess ram kan även för Nord-Europa specifika säkerhetsproblem behandlas.

Finlands politik är att stärka samhörigheten i hela Europa. Speciellt viktigt och aktuellt är att försöka förhindra att det uppstår en ny instabilitet förorsakande tudelning av Europa. En sådan föds, om skillnaderna i levnadsstandard mellan världsdelens östra och västra delar inte kan minskas. Finland strävar på olika sätt till att undvika en sådan situation i samarbete med andra länder såväl inom KSSE, ECE och Europarådet som i andra fora.

Regeringen kommer skilt att ge en redogörelse för riksdagen om sin integrationspolitik. Den hör inte till denna redogörelse. Som känt kommer EES-avtalet att paraferas inom de närmaste dagarna och undertecknandet torde ske i början på år 1992. Vad Finlands möjliga EG-medlemskap beträffar, är vi nu inne i ett skede då utredningar företas. Avsikten är att detta arbete skall bli färdigt innan årsskiftet, varefter regeringen har möjligheter att ta ställning till medlemsskapsfrågan.

Herr Talman,

Även om det nu i vår närmiljö förekommer betydande utrikespolitiska utmaningar, bör vi inte glömma bort, att hela mänsklighetens gemensamma problem är på väg att skärpas. Även för Finlands utrikespolitik utgör verksamhetsområdet numera hela världen. De internationella relationerna bör nu
ses som världsomfattande. Vid sidan av säkerhetsproblemen framhävs härvidlag speciellt miljö- och utvecklingsfrågor.

Vi är i behov av nya strukturer av kontakter och samarbete för att handlägga och avgöra världsomfattande problem, vi behöver en ny världsarkitektur. En för Finland permanent politik är att stöda Förenta Nationerna och andra internationella organisationer i deras verksamhet för en rättvis världsordning. Finland är även i framtiden intresserat av utvecklingsfrågor och deltar aktivt i det internationella utvecklingssamarbetet. I redogörelsen lyfts speciellt fram FN:s miljö- och utvecklingskonferens år 1992, UNCED, som vi hoppas skall utgöra en vändpunkt för behandlingen av globala utvecklings- och miljöproblem. Konferensens tema är tryggande av en bestående utveckling för mänskligheten. Där tas upp såväl industriländernas produktions- och konsumtionsmönster som utvecklingsländernas fattigdom och befolkningstillväxt; all utveckling påverkar vår livsmiljö.

Herr Talman,

Grundmålsättningarna för Finlands utrikespolitik - att utveckla goda relationer till alla länder och speciellt med våra grannländer samt främjande av den internationella freden och samarbetet - förblir oförändrade. De djupgående förändringarna i vår omgivning ställer oss liksom andra länder inför utmaningar, som vi måste kunna klara. Samtidigt öppnar sig även nya möjligheter.

Finland har försökt svara på de nya utmaningarna både genom att upprätthålla kontinuiteten och genom att reagera på förändringsbehoven. Vi har aktivt deltagit i utformningen av den nya samarbetsarkitekturen genom att sträva till, att den skulle motsvara våra nationella intressen och ideal samt samtidigt hela det internationella samfundets gemensamma intressen. Vi har anpassat oss till förändringarna på samma sätt och samtidigt
som andra med oss jämförbara länder.

Den redogörelse över aktuella utrikespolitiska frågor som nu överlämnas till Riksdagen ger riksdagsledamöterna tillfälle till att bedöma regeringens verksamhet. Regeringen tar gärna emot både motiverad kritik och positiva impulser. Regeringen är dessutom beredd att svara på de frågor, som de ärade riksdagsledamöterna anser det nödvändigt att ställa.