Suomen ulkopolitiikan asiakirja-arkisto ja kronologia
Lisää kirjanmerkki

Nordiska Rådet 41;a sessionen 3:e mötet 11.11.1992 Utrikesminister Paavo Väyrynen

Fru President,

Jag tackar min norska kollega Thorvald Stoltenberg för hans omfattande behandling av temat "Norden i Europa".

Själv vill jag kommentera tre frågor som jag anser vara centrala för oss alla och av vitalt intresse för det fortsatta nordiska samarbetet. Jag börjar med det nordiska samarbetet i internationella organisationer, sedan tar jag upp den västeuropeiska integrationen och avslutar med samarbetet i våra närområden.

Det nordiska utrikespolitiska samarbetet började inom Förenta Nationerna och på andra multinationella fora. I FN har detta lett till ett stort antal konkreta resultat. I år har generalsekreteraren framlagt rapporter om FN:s växande roll inom det säkerhetspolitiska området och om organisationens uppgifter på det ekonomiska och sociala området. I dessa grundläggande rapporter återspeglas många nordiska synpunkter och initiativ som behandlas inom FN.

Vårt ansvar och vårt arbete är ingalunda avslutade med detta. Tvärtom, framgången i vår hittillsvarande verksamhet ålägger oss att ännu mera effektivt arbeta för en reform av världsorganisationen så att den skall kunna möta dagens och framtidens utmaningar. Finland har tagit initiativ till koordinering av arbetet i detta syfte. Det är vår avsikt att kartlägga de pågående reformprocesserna, och på basen av dem sträva till en djupgående reform av världsorganisationen, till och med FN-stadgan.

En klarläggning av arbetsfördelningen och samarbetet mellan FN och andra internationella organ såsom i synnerhet Världsbanksgruppen bör utarbetas. Inom FN-arbetet bör grundpelarna vara principerna om omfattande säkerhet - comprehensive security - och hållbar utveckling - sustainable development.

På den europeiska nivån har det nordiska samarbetet också sedan länge fungerat väl.

Inom KSSE var en av de viktigaste uppgifterna vid uppföljningsmötet i Helsingfors att utforma KSSE:s roll i Europas nya arkitektur. Helsingforsdokumentet betonar KSSE:s centrala politiska ställning för stabiliteten i Europa. Den nordiska insatsen i KSSS:s arbete fortsätter under Sveriges kommande ordförandeskap. Samtidigt består behovet av förstärkt samarbete med de andra europeiska och
transatlantiska organisationerna. Säkerhet och trygghet uppnås bäst genom samordnad verksamhet.

Fru President,

Som utrikesminister Stoltenberg framhöll, är nordiskt samarbete inte ett alternativ till samarbetet med de andra delarna av Europa. Frågan kan inte ställas såsom ett "antingen eller", utan det gäller att skapa gott samarbete både inom Norden och ett utvidgat samarbete med resten av Europa.

EES-avtalets ikraftträdande är ett gott exempel på integrationens inverkan på relationerna mellan de nordiska länderna. Avtalet öppnar nya möjligheter på ett område - Europa - som vi redan länge har betraktat som hemmamarknad. Med hjälp av  detta,multilaterala avtal kan vi också undanröja många hinder inom vårt mångåriga interna samarbete. EES-avtalets betydelse kommer väl fram också i statsministrarnas personliga representanters rapport om nyvärdering av det nordiska samarbetet.

En ny fas öppnas för de nordiska länderna nu när tre av oss står inför förhandlingarna om medlemskap i EG. Var och en
en av oss skall förhandla separat, det är naturligt. Samtidigt har vi flera gemensamma intressen. När de nordiska EFTA-länderna är medlemmar i EG, tillförs Gemenskapen nya områden som är helt annorlunda än i de nuvarande medlemsländerna: glest bebodda arktiska och subarktiska områden. Därför är det också nyttigt att vi har ett nära samarbete under medlemsförhandlingarna.

Fru President,

Finland liksom de andra nordiska länderna ställs i dag inför stora krav på bistånd till och samarbete med våra närområden. Det är fråga om samarbete i sådana områden som östersjö-, Barents- och den arktiska regionen. Finlands handlingsprogram för Central- och Östeuropa är framför allt inriktat på Estland och de andra baltiska länderna samt närområdena i Ryssland, dvs. Kolahalvön, Karelen och St. Petersburg-regionen.

I fråga om Kolahalvön anser vi det ytterst viktigt att diskussionerna mellan Norge, Finland och Ryssland fortsätter. Vi hoppas på konkreta och snabba resultat. Dessa måste på bästa möjliga sätt iaktta de miljöaspekter som samtliga parter redan godkänt i andra internationella och bilaterala sammanhang. Det är viktigt för oss alla att den ytterst sårbara miljön på Kolahalvön och i Nordkalotten bevaras. Finland, liksom Norge, är redo att fortsätta samtalen speciellt om saneringen av fabrikerna i Pechenganikel, för att få fram en lösning som är både realistisk och acceptabel för alla parter.

Den återvunna självständigheten i de baltiska staterna öppnade nya perspektiv för internationellt samarbete i östersjöregionen. För att skapa ett gemensamt forum för det snabbt växande politiska, ekonomiska och kulturella samarbetet grundades Östersjörådet i Köpenhamn i mars detta år. Under Finlands ordförandeskap kommer vi aktivt att befrämja detta samarbete.

Det pågår just nu många nya internationella aktiviteter som berör det arktiska området och Nordkalotten. Den s.k. Rovaniemi-processen, som började 1989, är i full gång och vi förbereder oss för den andra ministerkonferensen i Nuuk nästa år. Norge och Finland ordnade nyligen också ett internationellt möte om möjligheterna för det kommersiella utnyttjandet av nordliga havsrutter.

Thorvald Stoltenberg lanserade i våras ett intressant initiativ som gäller etablering av Barents-regionen som ett samarbetsområde mellan de tre nordligaste fylkena i Norge, Norrbottens län i Sverige, Lapplands län i Finland och områdena Murmansk och Arkangelsk i Ryssland. Finland stöder detta initiativ. Vi anser det viktigt att främja och utvidga det samarbete som redan länge har ägt rum på Nordkalotten.

Östersjörådets struktur passar enligt min mening också som modell för Barents-rådet. När det gäller rådets mandat, är det bra att se till, att det inte uppstår dubbelarbete mellan Barents-initiativet och de strävanden som Nordkalottkoramitten har företagit.

I detta sammanhang betonar jag att "regionernas Europa" bör organiseras på ett sådant sätt att samtliga delar av Ryssland som gränsar till Norden, kan delta. Här tänker jag på den karelska republiken som geografiskt klart hör till Barents-regionen.

Fru President,

I Nordens utrikespolitiska samarbete bör sådan verksamhet som siktar till upprätthållandet av stabiliteten i våra närområden ha hög prioritet.

Tack, Fru President.

Lisää kirjanmerkki