Suomen ulkopolitiikan asiakirja-arkisto ja kronologia
Lisää kirjanmerkki

Utrikesminister Paavo Väyrynens öppningsanförande på presskonferensen i Statsrådets festvåning 12.1.1991 kl. 15.30 med anledning av Rysslands utrikesminister Andrej V. Kozyrevs officiella besök i Finland

Herr utrikesminister, mina damer och herrar

Under de senaste aderton månaderna har utrikesminister Kozyrev och jag träffats rätt ofta. Vårt möte i dag har särskild betydelse: Det är första gången Rysslands utrikesminister avlägger ett officiellt besök i Finland. Det kan nämnas att det är hela 28 år sedan en utrikesminister från Sovjetunionen var på officiellt besök.

Finland har varit en föregångare i fråga om byggandet av relationer till Ryssland. Vi inledde officiella avtalsförhandlingar med Ryssland före något annat land. Därför var vi den första staten som undertecknade statsfördrag med det nya Ryssland för ungefär ett år sedan. Vi var med i den första grupp av länder som förespråkade att Ryssland skulle delta i allt multilateralt internationellt samarbete på ett fullvärdigt sätt.

Sedan det kalla kriget tagit slut lever vi i ett nytt Europa, där nationerna förenas av likartade grundläggande värderingar och mål. Vi lever nu i samarbetets Europa, där de gamla motsättningarna har upphört att finnas till och där vi tillsammans möter de svåra utmaningar som gäller upprätthållandet av fred och säkerhet, främjandet av ekonomisk och social utveckling samt tryggandet av de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter.

I det nya Europa är utgångspunkterna och målsättningen för Finlands utrikespolitik de samma som förut - de är likadana som de varit under hela vår självständighetstid. Vi strävar efter att främja våra nationella intressen genom att värna vårt folks självständighet, säkerhet och välstånd. Vi förstår att våra nationella intressen är en oskiljaktig del av de europeiska folkens, av hela världens gemensamma intressen. I vår verksamhet inspireras vi av de allmänmänskliga principer och mål som inskrivits i bl.a. Slutakten från KSSE, Parisstadgan och FN-stadgan.

I det nya Europa har Finlands traditionella breda neutralitetspolitik förlorat sin betydelse. I dagens läge betonas kärnan i vår neutralitet; militär alliansfrihet och ett självständigt, trovärdigt försvar. Grunden för vår säkerhetspolitiska status har alltså bevarats oförändrad.

För Finlands säkerhet är det ytterst viktigt att vi har goda relationer till samtliga grannar och att förhållandena i vårt närområde är stabila. I fråga om detta sparar vi inte på våra ansträngningar. Vi är tillfreds med att vi efter Sovjetunionens sönderfall omedelbart kunde upprätta ett fungerande samarbete med
succesionsstaten Ryssland.

Finland är inte utsatt för militära hot. Ändå är vi mycket intresserade av den militära utvecklingen i vårt närområde. Därför har vi inlett bilaterala samtal med Ryssland, inom ramen för vilka vi, i enlighet med allmän europeisk praxis, kan få information om trupper i närheten av våra gränser och om dessa truppers beväpning. Ryssland har till sitt förfogande motsvarande uppgifter om försvarsarrangemang i Finland.

Finland anser att de truppnedskärningar som gjorts och som kommer att göras i framtiden i Centraleuropa har främjat och främjar även vår säkerhet. Vi hoppas att denna gynnsamma utveckling får fortsätta och leda till en reducering av trupper och beväpning också i våra närområden. Av denna anledning försöker vi bl.a. åstadkomma ett s.k. regionbord för nordeuropeiska frågor vid säkerhetsforumet i Wien.

Ryssland är, liksom övriga medlemmar i den f.d. Warzsawapakten, medlem av Nordatlantiska samarbetsrådet NACC. Finland har önskat en möjlighet att följa denna nya typ av verksamhet, där säkerhetstänkandet grundar sig på samarbete, och vi har därför inbjudits som observatörer till NACC:s ministermöten. Vi hoppas att stabiliteten och säkerheten i Nordeuropa skall kunna främjas även på detta forum.

Insatserna för ett allsidigt samarbete i hela Europa och dess delområden utgör i dag en integrerad del av begreppet säkerhet. I synnerhet accentueras betydelsen av subregionalt samarbete.

Minister Kozyrev och jag kom tillsammans till Finland från Kirkenes där vi var med om bildandet av ett råd för Barentsområdet. I mars i fjol bildades Östersjörådet. Dessa två råd omfattar samtliga ryska områden som gränsar till Norden. Även om det för Norden gemensamma "ryska närområdet" har delats i detta sammanhang, bör vi betrakta det som en helhet. Jag hoppas att vi skall kunna initiera ett omfattande närområdessamarbete mellan de nordiska länderna och Ryssland. Också i detta hänseende har Finland och Ryssland varit föregångare genom att ett avtal ingåtts mellan staterna om samarbete i Murmanskområdet, Republiken Karelen, S:t Petersburg och Leningradområdet.

Finland fäster stor uppmärksamhet på läget i Baltikum. Vi hoppas att Rysslands relationer till Estland, Lettland och Litauen skall utvecklas gynnsamt och att de tvistefrågor som är öppna skall kunna avgöras snabbt. Detta är av stor betydelse för säkerheten och samarbetet i Östersjöregionen. Finland har för sin del strävat efter att verka för positiva lösningar. Också i framtiden är vi beredda att agera på samma sätt.

Herr utrikesminister,

jag tackar Er för de intressanta samtal som vi varit i tillfälle att föra i går under informella former och i dag inom ramen för Ert officiella program. Våra samtal har varit särskilt givande på grund av att Ni, herr minister, har en central position i den interna reformpolitiken i Ryssland och i synnerhet i fråga om utvecklandet av Ert lands utrikespolitik. Jag ber att få överlämna ordet till Er, herr minister.

Lisää kirjanmerkki