Suomen ulkopolitiikan asiakirja-arkisto ja kronologia
Lisää kirjanmerkki

En översikt av utrikesminister Heikki Haavisto på Utrikespolitiska Samfundets och Handelsgillets möte i Helsingfors den 25.11.1993

AKTUELLA FRÅGOR I UTRIKESPOLITIKEN

Ärade åhörare,

Det är för närvarande osedvanligt mycket, som försiggår på Finlands utrikespolitiska arbetsfält. Det förändrade läget i Europa har ställt oss inför betydande utmaningar.

Jag kommer i min framställning att främst ta upp Finlands förhandlingar om medlemskap i EG. Från och med början av november, då Maastricht-fördraget trädde i kraft, gäller förhandlingarna medlemskap i Europeiska Unionen. Ytterligare kommer jag att beröra våra relationer med Ryssland och
de baltiska länderna, det nordiska samarbetet samt vår fredsbevarande verksamhet.

Med denna avgränsning vill jag ingalunda förringa våra förbindelser med den övriga världen. Redan av handelspolitiska skäl är det ett finländskt intresse att aktivt söka kontakt till andra länder, eftersom vi ligger geografiskt avlägset. Fastän våra kontakter med representanter för EG-
länderna klart har ökat på alla nivåer som en följd av vår medlemsansökan, har regeringen velat upprätthålla nära kontakter också till andra väderstreck.

X X X

Förändringarna i Europa har skett med förbluffande fart. Om hotet om ett storkrig kan anses ha vikit undan, har helt nya osäkerhetsfaktorer intagit de traditionella hotbildernas plats. Det rör sig framför allt om den ekonomiska och sociala klyftan mellan Europas västra och östra delar, om
miljöproblem och kärnsäkerhetsrisker samt om nationella och etniska motsättningar. Arbetslöshet, vikande ekonomiska utsikter, internationell brottslighet och ett ökat främlingshat har återigen hemsökt Västeuropa. Det är viktigt, också ur nordeuropeisk synpunkt, att nya gränsdragningar icke
uppstår i Europa.

Den europeiska integrationsprocessen bidrar onekligen till att risken för konflikter minskar i hela världsdelen. Europeiska unionen är för närvarande den kraft, som starkast danar hela Europas utveckling. Det skulle inte ligga i Finlands intresse att isolera sig utanför den europeiska integrationsutvecklingen. Finland känner sig inte militärt hotat. Däremot kommer tidigare nämnda säkerhetsrisker av ny, icke-militär typ att utgöra en av bakgrundsfaktorerna vid vårt eventuella medlemskap i EU. Vi tror dessutom, att ett finländskt medlemskap i EU också skulle betjäna våra
närområdens intressen. Finland vill aktivt delta i den beslutsfattning, som gäller vår världsdels utveckling, bidra till skapandet av stabila förhållanden i densamma samt delta i byggandet av ett nytt Europa. Det bör understrykas att EU är en sammanslutning, som består av självständiga och
suveräna stater. Inom denna kan gemensamma befogenheter utövas i frågor, som man gemensamt kommit överens om.

X X X

EG:s extraordinäre toppmöte fastslog i slutet av oktober, att medlemskapsförhandlingarna borde kunna slutföras före den 1 mars 1994. Tidtabellen är ambitiös. Finland välkomnar emellertid målsättningen och ser den som ett positivt tecken. Mycket arbete återstår att göra, men vi är för egen del redo att gå vidare utan dröjsmål. Under alla omständigheter är vår målsättning att slutföra förhandlingarna så att vi fullvärdigt kan delta i regeringskonferensen år 1996 och i dess förberedelser.

Mot bakgrunden av toppmötet förväntar vi oss inte heller några större problem i institutionella frågor. I likhet med övriga EG-kandidater och små EG-länder har vi betonat, att de små medlemsstaternas möjligheter att utöva inflytande på institutionell nivå bör säkerställas inom den växande Unionen.
Vi anser, att inga större institutionella förändringar bör göras, förrän de nya medlemsländarna själva kan vara med och besluta om dessa. Vi inser dock, att vissa tekniska förändringar krävs, när antalet medlemmar ökar. I dagsläget ser det ut som om en mera omfattande institutionell reform
inte skulle komma upp till diskussion före 1996 års konferens, vilket vi också har hoppats på.

Oavsett tidtabellen är det vårt främsta mål att uppnå ett tillfredställande förhandlingsresultat, som också Finlands folk kan godkänna.

Finlands regering är i många avseenden belåten med framskridandet av de medlemskapsförhandlingar, som påbörjades med EG i februari. Det bör emellertid noteras, att vi i och med Maastricht-fördragets ikraftträdande inleder ett nytt och viktigt skede i förhandlingarna. Fördraget har fört en
mängd nya ärenden till förhandlingsbordet: den Ekonomiska och monetära unionen, EMU, utrikes- och säkerhetspolitiken, samt inrikes- och juridiska ärenden.

Vi godkänner de regler Maastricht-fördraget ställt upp för den ekonomiska och monetära unionen. Finland vill delta i strävandena mot ett stabilt valutaläge och en positiv ekonomisk utveckling inom hela EU-området. Att binda sig till EMU-politikens målsättning ser Finland som en åtgärd, som
kan bidra till bättre ekonomiska utsikter och till lägre arbetslöshet i vårt land.

Finland har likaså meddelat, att det godkänner de regler, som gäller för samarbete i inrikesärenden och i juridiska frågor. Vi förväntar oss inte heller några större svårigheter på detta område. Detsamma gäller också i fråga om det nära samarbetet på socialpolitikens område och för unionsmedborgarskapet, som enligt vår förhandsuppfattning kommer att bli oproblematiska frågor. Medborgarskap i Unionen kommer inte att ersätta det finska medborgarskapet utan blir en extra förmån, som vi kommer i åtnjutande av.

Vi börjar också närma oss det avgörande skedet i de förhandlingsfrågor, som ansetts vara svårast, dvs. jordbruks- och regionalpolitiken. I den ur finländsk synpunkt väsentliga jordbruksfrågan eftersträvar vi ett resultat, som skulle göra det möjligt att även för Finlands del uppnå de mål, som i Rom-fördraget utstakats som gemensamma på jordbrukspolitikens område. På grund av klimatet och vårt geografiska läge behöver vi oumbärligen vissa specialarrangemang. Också med tanke på den regionala utvecklingen i landet är det viktigt, att vi uppnår ett tillfredsställande
förhandlingsresultat i jordbruksfrågan.

X X X

På utrikes- och säkerhetspolitikens område har Finland redan bekräftat sitt godkännande av Maastricht-fördraget. Senast omnämndes detta i klara ordalag av president Mauno Koivisto förra veckan i Strasbourg. Vi har tillagt, att vi är beredda att aktivt bidra till förverkligandet av den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens målsättningar. Följaktligen förutser vi inte några särskilda problem i våra förhandlingar på detta område. Vår bedömning har varit, att Europeiska unionen i förhandlingarna inte skall kunna kräva mer av Finland än vad som krävs av nuvarande
medlemmar. I och för sig vill Finland inte i förväg utesluta något säkerhetspolitiskt alternativ.

EG-medlemskapets säkerhetspolitiska betydelse har fått en allt mer framträdande plats i den offentliga debatten på sistone. Vi skall komma ihåg, att Europeiska unionen icke är någon militär allians. Utgångspunkten för vår säkerhetspolitik är en militär alliansfrihet och ett självständigt, trovärdigt
försvar. Vi är redo, som medlem av EU, att fullt delta i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och dess utvecklande enligt vad som föreskrivits i unionsfördraget. Vi utesluter inga alternativ på förhand. Vi har anledning att tro, att utrikes- och säkerhetspolitiken knappast kommer att visa sig särskilt problematisk i medlemskapsförhandlingarna. Vi tror, att vårt sätt att tackla ärendet förstärker säkerheten i hela Nordeuropa.

Den grundläggande målsättningen för vår utrikes- och säkerhetspolitik - att garantera statens och dess medborgares säkerhet och välfärd - förändras inte av medlemskapet. Det är däremot vår förmodan, att förverkligandet av denna målsättning bäst kan tillgodoses genom medlemskap. Det bör
understrykas, att EU är en av självständiga och suveräna stater bestående sammanslutning, inom vilken gemensamma befogenheter utövas i de frågor man gemensamt kommit överens om.

X X X

Mina Damer och Herrar,

Trots att, som tidigare nämnts, risken för ett storkrig i Europa tycks ha vikit undan, förorsakar avsaknaden på en ny, omfattande säkerhetsstruktur osäkerhet. Det ligger i Finlands intresse att stödja sådana arrangemang, som avser befästa säkerheten genom samarbete. Den finska regeringen
ser bland annat den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen KSSE som ett centralt politiskt redskap för utvecklandet av säkerhetsarrangemang i Europa. Det nordatlantiska samarbetsrådet NACC, i vars verksamhet Finland deltar som observatör, har likaså gjort värdefulla bidrag för befrämjandet av europeisk säkerhet, liksom Europarådet på sitt eget humanitära verksamhetsområde.

De senaste månaderna har Finlands förhållande till den Västeuropeiska unionen, WEU, och till Atlantalliansen, NATO, väckt diskussion. Efter att Maastricht-fördraget trätt i kraft kan utvecklandet av WEU:s roll som den Europeiska unionens försvarskomponent inledas.

En livlig debatt har uppstått i NATO-kretsar om alliansens nya uppgifter och om en eventuell utvidgning. Vi kan av NATO:s toppmöte i januari vänta oss några riktlinjer om alliansens framtid. Särskilt gäller detta det nya "kompanjonskap för fred"-initiativet. Initiativet avser utveckla NATO:s samarbete med alla KSSE-länder, och framför allt med länderna i Central- och Östeuropa. Det är uppenbart, att också Finlands regering följer med dessa utvecklingstrender med intresse.

X X X

Ett viktigt mål för vår utrikespolitik är att stärka stabiliteten och säkerheten i Nordeuropa. Finland grundar sitt förhållande till Ryssland på geografiska kriterier och på en lång historisk erfarenhet. Vi vill befrämja ett gott grannelagsförhållande i enlighet med det nya Europas principer.

Finland har kontinuerligt gett såväl materiellt som politiskt stöd till den demokratiska reformprocessen i Ryssland och betonat president Jeltsins roll i denna. Vi hoppas och tror, att den ryska reformpolitiken kan föras vidare under fredliga förhållanden samt att landets parlamentsval i december kan hållas fritt och rättsenligt och så öppet som möjligt. En viktig beståndsdel i valarrangemangen kommer att utgöras av närvaron av internationella observatörer på bred front. Bl.a. kommer KSSE-länderna att representeras av sina parlamentariska institutioner.

De senaste händelserna i Ryssland visar ännu en gång hur viktigt det västerländska stödet är för landets utveckling mot förnyelse. En obehindrad fortsättning på den ryska reformprocessen är viktig för stabiliteten i hela Europa.

Stabila förhållanden i de baltiska länderna är likaså av största vikt för oss. Finland har goda och nära förbindelser till alla baltiska länder och särskilt till Estland.Finland deltar, förutom med tekniskt och bilateralt ekonomiskt bistånd, i den internationella samordningen av olika hjälpprogram. Finland har också undertecknat ett stort antal avtal med de baltiska länderna, bl.a. om frihandel och investeringsskydd. Finland är Estlands största andelspartner.
I sina förhandlingar om medlemskap i EU har Finland tillsammans med de andra nordiska länderna krävt, att frihandeln med de baltiska länderna skulle få fortsätta också efter att vi blivit medlemmar.

En betydande säkerhetsfråga är tillbakadragandet av kvarvarande ryska trupper från Estland och Lettland, en process som Finland noggrant följer med. Det är en finländsk förhoppning att de problem, som hänför sig till de baltiska ländernas nationalitetspolitik och minoriteter, skall kunna lösas på ett måttfullt sätt. Finland har aktivt bidragit till KSSE:s verksamhet för de mänskliga rättigheterna i Baltikum.

X X X

Det nordiska samarbetet är speciellt viktigt för Finland, av historiska och många andra skäl. Det är ett sakförhållande, som de nordiska ländernas eventuella medlemskap i EU inte kommer att förändra. Vår gemensamma kultur, dess värderingar och traditioner kommer att hålla de nordiska
länderna samman också under den europeiska integrationsutvecklingens frammarsch. De nordiska ländernas medlemskap i EU skulle onekligen berika hela den Europeiska unionen.

Det nordiska samarbetet har på den senaste tiden förnyats för att bättre motsvara tidens krav. Ett initiativbaserat samarbete har betonats på statsministernivå. Utrikesministermötena har fått ett nytt innehåll. På Nordiska Rådets möte i Mariehamn för ett par veckor sedan kom utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor upp till omfattande behandling. I sina anföranden var de nordiska regeringarna samstämmiga om att europeisk säkerhet bör byggas tillsammans med Ryssland, inte emot. Samtidigt oroar sig de nordiska länderna över att de ryska trupperna fortfarande dröjer kvar i Estland
och Lettland. På mötet i Mariehamn framförde de nordiska statsministrarna ånyo en vädjan om ett snabbt tillbakadragande av de ryska förbanden.

Det ligger i de nordiska ländernas gemensamma intresse att bevara stabila förhållanden inom våra närområden, något som också ländernas EU-medlemskap skulle bidra till. Alla nordiska länder har aktivt bidragit till KSSE:s arbete. Även det nordiska närområdessamarbetet befrämjar stabila förhållanden i Nordeuropa. Östersjörådet och Barentsrådet tjänar samma ändamål.

X X X

Jag skall till sist med några ord beröra den aktuella frågan om FN:s fredsbevarande verksamhet. Ökningen av regionala konflikter, deras mångformighet och allt mer komplicerade natur har ställt det internationella samfundet inför nya utmaningar. Därför krävs det nya åtgärder för att vidareutveckla de internationella krishanteringsmekanismerna, särskilt inom Förenta Nationerna.

Effektiviseringen av den fredsbevarande verksamheten har redan blivit föremål för en aktiv FN-diskussion, som också lett till konkreta förslag och åtgärder. De nordiska länderna har varit speciellt aktiva i detta arbete. Vi har understrukit nödvändigheten av operativa instruktioner för
planerandet av nya fredsbevarande operationer samt vikten av att entydighet råder om ledning och kontrollmekanismer. Ett förbättrat samarbete mellan FN-sekretariatet, säkerhetsrådet och truppbidragarländerna är likaså av största betydelse.

Allmänt anser vi dock, att FN redan av resursskäl inte borde överanstränga sig. Världsorganisationen kan inte vara närvarande överallt.

Finland, som sedan 1956 aktivt deltagit i FN:s fredsbevarande verksamhet, vill anpassa sig till det nya läget. I en förändrad internationell omgivning har också de omständigheter förändrats, under vilka Finland vant sig att delta i FN:s fredsbevarande verksamhet. För närvarande utreder och
överväger regeringen vilka möjligheter och förutsättningar som står till buds för det finländska deltagandet i den fredsbevarande verksamheten också i framtiden.

Utgångspunkten för denna övervägan måste vara, att Finland nu som tidigare är berett att uppfylla de förpliktelser, som tillkommer oss som en ansvarskännande medlem av det internationella samfundet.

X X X

Ärade åhörare,

Med dessa ord har jag velat beröra en del av de utmaningar, som Finland står inför i dag. För närvarande är det svårt att förutse exakt i vilken riktning utvecklingen i Europa kommer att gå. Den europeiska säkerhetsstrukturen befinner sig i omvandling. Den ekonomiska och sociala klyftan
mellan öst och väst är fortfarande stor. Det är mycket som vi måste anpassa oss till. Vår främsta uppgift förblir dock att på bästa möjliga sätt befrämja Finlands intressen.

*****

Lisää kirjanmerkki