Arkistonumero
3756
Luokka
Puheet
Puhuja
Eduskunnan puhemies Paula Risikko
Lähde
Alkuperäinen kieli
suomi
Kieli
Päiväys
27.4.2018

Talman Risikkos tal

Ärade republikens president, ärade krigsveteraner, ärade festdeltagare,

det är en stor ära att få förmedla statsmaktens hälsning till er. Ni stred och arbetade för Finland och för varje finländare. Jag känner djup tacksamhet inför er.

Det finns en tid för krig, och en tid för fred. När kriget upphörde med vapenvila den 19 september 1944, skrev en 22-årig undersergeant så här till sin far:

”Vi kommer att klara oss på ett eller annat sätt. Jag hälsade på min bror, och vi funderade lite på framtiden. Vi var eniga om att vi måste företa oss någonting på egen hand. Med förenade krafter ska det ordna sig.”

Efter fredsslutet skrevs det tusentals brev som detta.  De som skrev var ofta soldater i samma ålder; soldaterna vid fronten var för det mesta kring de tjugo, eller några få år äldre. Den som skrev det här brevet var då bara en okänd soldat, men senare skulle han bli känd för oss alla. Hans namn var Mauno Koivisto.

Koivistos brev visar tydligt på vad som var de finländska soldaternas främsta känsla efter kriget: vi ska klara det här. Att klara sig innebar att bygga upp både landet och sig själv på nytt.

Breven från krigsåren avslöjar en intressant sak. Ju svårare situationen var vid fronten, desto mer skrev männen om att bygga upp. När allt man såg omkring sig var idel förödelse, blev det viktigt att drömma om att bygga upp någonting nytt.

”Visst har jag hoppet kvar, att jag en dag ska gå på min egen åker, till mitt eget bygge och min egen verkstad, för att arbeta för vårt eget hem.”

Människorna i den efterkrigstida generationen – ni, bästa veteraner, lottor och anhöriga – byggde upp det här landet på nytt. Det fanns mycket att göra. Enbart i Lapplandskriget förstördes 14 779 byggnader. Av de 752 landsvägsbroarna i Lappland återstod efter kriget bara 24. Allt byggdes upp på nytt.

Byggandet kan mätas enligt hur många hus som blev klara, hur mycket betong som användes, hur snabbt grunderna gjöts. Värdet av era insatser går ändå inte att mäta på det sättet. Av de hus som byggdes efter kriget är många redan rivna, men ert mest värdefulla byggnadsarbete lever vidare från generation till generation.

Ni byggde nämligen upp idén om Finland: tanken om ett land där ingen lämnas åt sitt öde, där man inte ger upp, där hemmet är viktigt, där alla är lika värda och där ihärdighet bär frukt.

Ett sådant land vill alla vi finländare, unga som gamla, arbeta för också i framtiden.

På statsmaktens vägnar vill jag tacka er alla för era insatser för det självständiga Finland.

Tämä puhe on tulostettu Ulkopoliittisen instituutin ylläpitämästä EILEN-arkistosta.

Suositeltava viittaustapa:
Paula Risikko: Puhemies Risikon puhe kansallisen veteraanipäivän valtakunnallisessa pääjuhlassa, 27.4.2018, http://www.eilen.fi/fi/3756/ (16.10.2019)

Tulosta sivu Lisää kirjanmerkki