Tal på Södra Finlands Krigsveterandistrikts höstmöte 13.10.1990

Den händelseutveckling som vi nu bevittnar i Europa är förutom intressant
och spännande också en nyttig påminnelse för oss finländare
om att inte heller vi har fått vår självständighet gratis. Författaren
Paavo Haavikko har uttryckt saken på ett förträffligt sätt: "I
skenet av den historiska visdomen är det uppenbart att finländarna
saknade tillräckligt förnuft att avgöra, vilket pris det lönar sig
att betala för friheten. Den saken har ett litet folk aldrig prissatt,
bara betalat, och därför fått en oskälig avkastning på en galen
investering." (Historiallisen viisauden valossa suomalaisilla ei
ilmeisesti ole ollut kylliksi järkeä päätellä, mikä hinta vapaudesta
milloinkin kannattaa maksaa. Sitä asiaa ei pieni kansa ole koskaan
hinnoitellut, maksanut vain, ja sen vuoksi saanut järjettömälle
sijoitukselleen kohtuuttoman tuoton.)

Den investeringen har uttryckligen vår krigsveteraner - ni - personligen
fått göra. Den ränta som er investering avkastat och avkastar
får vi alla del av och vi har anledning uttrycka vårt djupt kända
tack till er.

Finländarnas känsla för fosterlandet kommer till uttryck också på
annat sätt än i festtal. Fosterländskheten och den positiva inställning
till försvarsmakten som hör till sitter djupt i vår kultur. Den
känns naturlig för oss. Jag är övertygad om att då vi följer det
senaste årets - "Europas galna år 1989-90" - händelser från en i
många stycken privilegierad plats, känner vi mycket påtagligt att vi
bor i ett land, fortsättningsvis värt att försvara. Särskilt glädjande
är att denna övertygelse är tydligt skönjbar också hos våra
ungdomar.

I jämförelse med de östeuropeiska och baltiska länderna som nu kämpar
för självständighet befinner vi oss i en lycklig situation. Utåt
sätt är vårt land tryggt och förhållandena stabila. Finland hör till
välfärdsstaternas lilla privilegierade klass. Efter kriget har den
ekonomiska utvecklingen varit enorm. Även här har veterangenerationernas
arbetsinsats varit av avgörande betydelse.

Samtidigt som jag noterar denna positiva utveckling, känner jag ett stort behov av att understryka att vi just nu lever i en tid av stor osäkerhet. Den sk. Gulfkrisen ger anledning till djup oro. Även om den nya konstellationen med stormakterna på samma sida ger hopp om en fredlig lösning via ett stärkt FN vore det blåögt att utesluta möjligheten
för en icke-fredlig lösning.
De ekonomiska utsikterna är synnerligen dystra. Alla för oss viktiga indikatorer pekar i negativ riktning. Vi får förbereda oss på synnerligen
beska mediciner en tid framöver innan vår ekonomi igen mår bra. En klen tröst är att mitt parti, tyvärr för döva öron, i god tid varnat för detta.
Det vore inte rätt att blunda för att vårt land, även i en ekonomisk lågkonjunktur framstår som ett paradis för många av de länder där friheten håller på att få konkret innebörd. En ökad flyktingström kan knappast uteslutas.
Med dessa exempel har jag illustrerat den osäkerhet, som jämsides med allt positivt som sker omkring oss, präglar dagssituationen, och i ännu högre grad morgondagen. Jag gör det inte för att skapa en stäm¬ning av kris. Men jag känner ett stort behov att arbeta för en ökad krisberedskap, som gör det möjligt för oss att bättre hantera olika kriser. Som försvarsminister har jag kännt det speciellt angeläget att också bereda kvinnorna möjlighet att få sådan kunskap att även de på ett fullödigt sätt kan medverka till att lösa olika samhällskriser.

Mina diskussioner med representanter för de viktigaste
kvinnoorganisationerna visar att det finns ett klart behov av detta. För mig handlar detta förstås i grunden om rättvisa och jämställdhet, men också om att säkerställa att samhällsfunktionerna i alla lägen kan skötas.

En annan fråga som står mig nära om hjärtat är miljön. Det har därför varit en självklarhet för mig att som försvarsminister jobba för miljön också inom försvaret. Till min glädje har jag konstaterat att omsorgen om miljön är väl förankrad i försvarsministeriet sedan början av 1970-talet. Med knappa resurser har man förmått sköta miljöfrågorna inom sina egna mark- och vattenområden relativt väl. Trots detta har jag känt det angeläget att åstadkomma ett program för
hur miljöskyddet skall förbättras inom ministeriets förvaltningsområde.
Detta miljöprogram föreligger nu och det är trevligt för mig att just
vid ert höstmöte "premiärtala" om programmet. Det skulle föra för
långt att här i detalj redovisa för miljöprogrammet, varför jag
väljer att lyfta fram endast tre saker; utbildningen, vattenskyddet
och energibesparingen.

Först några ord om utbildningen. Försvarsmakten har en utmärkt
möjlighet att på individplanet fungera som påverkare i miljöskyddsfrågor.
Sålunda ges i grundutbildningsskedet undervisning åt beväringarna
i miljöskydd. Man har låtit gör ett särskilt undervisningspaket,
var syfte är att åt beväringarna ge basfakta om åtgärder som är
ägnade att skydda vår livsmiljö. Då militärövningar förbereds strävar
man till att undvika miljöskador genom noggran planering, skolning
och information.

Stampersonalen utbildas kontinuerligt, i gott samarbete med de civila
myndigheter som i huvudsak svarar för utbildningen.
En särskild miljöguide, som innehåller detaljerade direktiv för hur
man skall röra sig och verka i naturen är under utarbetande.
Vid eventuella storolyckor och miljökatastrofer ger försvarsmakten
nödvändigt bistånd. Med detta för ögonen effektiveras krisberedskapen
genom den skolning som beväringarna erhåller. Målet här är att
beväringarna kan fungera i samarbete med övriga räddningsorganisationer
och dessutom ha förutsättningar att ta visst ledningsansvar för olika
delområden.

Vad energibesparingen beträffar är försvarsmakten inget undantag. Ett
detaljerat energianvändningsprogram finns med vars hjälp goda
resultat har uppnåtts. Med höjda oljepriser blir det aktuellt att här göra
ytterligare ansträngningar genom satsningar på energisnål teknik.
Då det gäller vattenskyddet konstaterar jag att försvarets markområden
ofta finns intill känsliga vattenområden, ibland t.o.m. på
viktiga grundvattenområden. Det har därför gällt att se till att
läckkage från oljecisterner inte uppstår och att avloppsvattnet hanteras så att ingen nedsmutsning sker.

Miljöprogrammet eller "den gröna boken" innehåller vidare uppgifter och målsättningar om miljöundersökning och -planering, trafiken, skötseln av skog, problemavfall samt naturligtvis om hälsovård och arbetarskydd, alla viktiga saker som jag dock inte går närmare in
Jag har ägnat en stor del av mitt tal åt miljöfrågorna därför att det för mig är viktigt att försvaret tar sin del av ansvaret och ser till att beredskap finns också på detta område.
Som säkert många av er känner till har jag gjort en inspektionsresa till våra FN-trupper i Mellersta östern. Jag vill gärna avsluta mitt tal med att delge några intryck från resan.