Till Riksdagens Herr Talman

Till Riksdagens Herr Talman

I det syfte 37 § 1 mom. riksdagsordningen anger har Ni, Herr Talman, med Er skrivelse nr 2740 av den 23 januari 1991 till vederbörande medlem av statsrådet översänt
avskrift av följande av riksdagsman Melin undertecknade spörsmål nr 759:

"Har Regeringen för avsikt att verka för ett ökat organiserat nordiskt samarbete på utrikes- och utrikeshandelsministernivå inom ramen för Nordiska ministerrådet och
är Regeringen beredd att ta initiativ till nordiska toppmöten i likhet med de politiska toppmöten som årligen hålls inom EG?"

Såsom svar på detta spörsmål får jag vördsamt anföra följande:

Regeringen anser det vara av största vikt att upprätthålla och utveckla goda relationer och ett nära samarbete med de övriga nordiska länderna inom olika branscher.
Det rådande internationella läget och framför allt de ekonomiska integrationssträvandena i Europa samt utvecklingen inom våra närområden under de senaste
tiderna har i Norden väckt diskussion om att det nordiska samarbetet i internationella och utrikespolitiska frågor borde intensifieras och ges en officiell form.

Nordiska rådets s.k. organisationskommitté har föreslagit att Nordens utrikes-, utrikeshandels- och utvecklingssamarbetsministrar skulle bilda ministerråd inom respektive arbetsområden.

Regeringarna i Norden håller regelbundet icke formbundna möten och sammanträden på stats- och utrikesministernivå, där man omfattande behandlar aktuella och
internationella frågor. Dessa sammankomster och rådplägningar har ofta bidragit till likriktade eller sammanfallande ställningstaganden från de nordiska länderna i olika internationella frågor och då framför allt i FN.

I likhet med stats- och utrikesministrarna har även utrikeshandelsministrarna i Norden regelbundet haft inofficiella sammanträden. Frågan om att officiellt formalisera samarbetet mellan de nordiska utrikeshandelsministrarna har redan under en längre tid behandlats i Nordiska ministerrådet. Finland har i likhet med Norge och Sverige understött idén. Projektet har dock strandat på motstånd från Danmark. Danmark har inte sett det möjligt att delta i nordiska arrangemang på handelspolitisk nivå eftersom Danmark anser att detta skulle strida mot landets förpliktelser mot EG. I vecklandet av detta bör även beaktas den mera allmänna europeiska ram som håller på att skapas.

Grundbetingelsen för den kontakt som regeringarna i Norden upprätthåller och som ansluter sig till frågorna inom utrikes- och internationell politik är dock en respekt för den suveräna utrikespolitik som varje nordiskt land bedriver utgående från sina egna grundförutsättningar. Denna princip efterlevs också i det parlamentariska samarbetet i Nordiska rådet, vilket dock inte har utgjort något hinder för behandlingen av omfattande internationella ärenden i rådets verksamhet. Den samnordiska linjen har i många utrikespolitiska frågor utformats som en sammanfattning av separata suveräna politiska beslut av de nordiska regeringarna och inte tvärtom.

Regeringen sätter stort värde på ett fullföljande av nuvarande praxis, enligt vilken internationella och utrikes- och utrikeshandelspolitiska frågor granskas öppet och vidsträckt och anser det viktigt att så sker samt uppskattar mycket att ett informationsbyte upprätthålls mellan de nordiska regeringarna. Regeringen är vid behov beredd att vidareutveckla och förstärka nuvarande kontakter genom att ta i betraktande även de tjänster som de existerande nordiska institutionerna erbjuder.

Utgående från vad som ovan konstaterats anser regeringen att de interna kontakter som de nuvarande nordiska regeringarna upprätthåller i tidigare nämnda frågor motsvarar dagens behov och förutsättningar och ser det därför inte vara som påkallat att institutionalisera detta samarbete inom ramen för Nordiska ministerrådet eller nordiska toppmöten.

Helsingfors den 28 februari 1991
Pertti Paasio Utrikesminister